Församlingens historik i korthet

Församlingen har sina rötter i baptiströrelsen. Redan 1867 flyttade skräddaren C A Österberg med hustru in till Alsnäs i Stora Tuna. Dessa anses vara socknens första baptister. Österbergs inbjöd en utsocknes baptistpredikant att komma till deras hem och hålla möten.

Det dröjde inte länge innan fler människor kom till tro. 28 maj 1871 förrättades bygdens första vuxendop då skomakaren H L Hansson döptes tillsammans med sin hustru Margareta i Alderbäcksån av predikanten O Lindgren från Ål. 18 dec. 1871 beslutade nio personer vid en samling hemma hos nämnda skomakare Hansson att bilda Stora Tuna Baptistförsamling.

Nu inleddes en mer ordnad mötesverksamhet. Man samlades till gudstjänst i olika byar och hem. Församlingen växte snabbt, både vad avser verksamhet och människor som kom till tro. 1878 uppfördes församlingens första predikolokal, kapellet i Barkargärde. Och 1890 uppfördes Betelkapellet i Borlänge municipalsamhälle. Redan i slutet av 1920-talet började församlingen ett visst närmande till Örebro och Örebro Missionsförening. T.ex. så kallades 1929 John Bergholm efter avslutade studier vid Missionsskolan i Örebro till församlingspastor.

Vid ett församlingsmöte 28 nov. 1936 föreslog dåvarande församlingspastorn Harry Lindmark att man skulle lämna Svenska Baptistsamfundet. Självklart väckte förslaget mycket stort uppseende. Men förslaget bifölls med stor majoritet – ca 200 medlemmar var för och 30-40 mot. Detta beslut innebar en omstart. Man tog sig namnet Filadelfiaförsamlingen i Borlänge och ingick samarbete med Örebromissionen (Nuvarande Evangeliska Frikyrkan som vi fortfarande samarbetar med).

Då Filadelfiaförsamlingen nu även blev husvill hyrde man in sig i Folkets Hus för att fira gudstjänst. Samtidigt även det första steget till att bygga en ny kyrka genom att man valde en byggnadskommitté. Vid midsommartid 1937 beslutades om inköp av tomt, och det första spadtaget till grunden för den nya kyrkan den 5 november 1937.

Helgen 3-4 september 1938 invigdes den nya kyrkan, och en månad senare öppnades dopgraven för första gången. Då döptes sex ungdomar.

I spetsen för arbetet stod den unge pastorn Harry Lindmark. Som för övrigt är morfar till den riksbekante pingstvännen Peter Halldorf.
Den första tiden var en verklig framgångs tid då många människor kom till tro och döptes.  Församlingen var känd för sin stora strängmusik. Det var då, nu över 80år senare ser situationen mycket annorlunda ut. Korskyrkan har, som många frikyrkoförsamlingar i Sverige, under en lång tid upplevt en nedåtgående trend. Är det kanske dags för pension kan man ju undra. Vi tror inte det! Det finns fortfarande mycket som vår församling vill uträtta. Vi vill vara en församling på väg.
Du är varmt välkommen att komma och hälsa på!