Webbsändning av Gudstjänst 5 april.

Allmänt inlägg

Hej alla vänner!

Nu börjar vi med webbsända gudstjänster!
I alla fall gör vi ett första försök imorgon, 5 april kl 11, så får vi sedan utvärdera det – kom gärna med feedback via chatten i länken, mejl eller något annat!

På söndag kan du klicka på nedanstående länk och komma direkt in på vår gudstjänst på Youtube. Om du klickar på den redan nu ser du att gudstjänsten annonseras och att tiden räknas ner, till dess sändningen startar automatiskt.

I de här Corona-tiderna behöver vi inte ställa in, utan vi får ställa om! Tappa inte kontakten med varandra utan använd telefonen, Skype, Facebook, Messenger, email och allt annat som får oss att fortfarande vara ”nära”, även om vi inte kan träffas rent fysiskt – vi tackar Gud för alla tekniska lösningar som vi har tillgängliga, och för alla möjligheter som finns att kanske nå ut till sådana som inte i vanliga fall besöker våra gudstjänster.

Be också gärna för dem som finns på plats i kyrkan och utformar gudstjänsterna. Det är en omställning för alla, med ny teknik och ny dynamik i själva lokalen, men Herren ger vishet, glädje och inspiration!

Väl mött!
Lotta Stevens

Länk till den webbsända gudstjänsten, sön 5 april kl 11:

Vi sänder live på Korskyrkans Youtube-kanal:
https://youtu.be/hyz7T64s63E

Med anledning av smittorisken

Allmänt inlägg
Med anledning av den rådande smittorisk följer vi uppmaningar från 1177, Folkhälsomyndigheten, Krisinformation.se, Region Dalarna och EFK centralt.
 
Utöver myndigheternas rekommendationer så kommer vi undvika att hälsa genom att ta i hand eller kramas. Det gäller både mötesvärdar och övriga mötesbesökare.
 
Vi utökar våra städrutiner med bland annat utökad användning av desinfektionsmedel och tätare rengöring av hygienutrymmen.
 
På söndag har vi beslutat att vi inte har något kyrkkaffe för att se om vi kan utarbeta några bra rutiner till kommande söndagar för att åter ha kyrkkaffe. Vi diskuterar just nu om vi även skall ställa in Träffpunkt, men avvaktar lite med det beskedet då det är dags först om en vecka nästa gång.
 
Givetvis måste alla och en var ta sitt ansvar och vid minst tendens till sjukdom så stannar vi hemma.
De flesta av oss klarar troligen sjukdomen som coronaviruset ger, men med hänsyn till alla i riskgupperna och anhöriga till personer i riskgrupperna måste vi alla ta vårt ansvar.
 
Vid förbön och liknande undviker vi att vara så nära varandra och även här undviker vi att ta varandra i hand.
 
Nattvard har vi först i början av april nästa gång och vi kommer att ta ställning till hur vi gör innan dess.
 
Mvh Peter, ordörande i Korskyrkan Borlänge

Alpha i Pingstkyrkan i höst.

Allmänt inlägg

Har du frågor om livet?
Alpha är en möjlighet att utforska livet och den kristna tron i en vänlig, öppen och informell miljö.

Hur ser en kurskväll ut?
Vi börjar med att äta något i gemenskap kring bordet. Sedan kommer ett föredrag som tar upp kvällens ämne. Därefter delar vi upp oss i grupper där vi får möjlighet att samtala utifrån det vi har hört och komma med egna funderingar.

Kursens innehåll:
– Vem är Jesus?
– Varför måste Jesus dö?
– Hur kan jag vara viss om min tro?
– Varför ska jag läsa Bibeln och hur?
– Varför ska jag be och hur?
– Vem är den Helige Ande?
– Vad gör den Helige Ande?
– Hur kan jag bli fylld med den Helige Ande?
– Hur kan jag göra det bästa med resten av mitt liv?
– Hur kan jag stå emot det onda?
– Hur leder Gud oss?
– Varför och hur ska vi berätta om vår tro?
– Helar Gud idag?
– Vad är kyrkan bra för?

Vad kostar det?
– Mat till självkostnadspris
– Alphahelg 1-2 november: avgift för mat och logi

När börjar kursen och hur lång är den?
Ny kurs startar tisdag 17 september 2019 och pågår 10 tisdagar. Sista kurstillfället är 26 november.

Var håller ni till, och vilken tid är det?
I Frälsningsarméns lokaler på Målaregatan 14, Borlänge klockan 18.30-21.30.

Anmälan
För att anmäla dig skickar du ett mail till alpha@ping.st senast 10 september med namn, adress och om du har någon matallergi.

Läs mer om alpha på sverige.alpha.org 

Äntligen är sommaren på väg?

Allmänt inlägg

Då har hela maj passerat och jag känner mig nästan lite snuvad på försommaren. April var ju riktigt fin och varmare än normalt. Men maj blev inte riktigt den härliga försommar som det kan bli i bland. Men vad betyder vädret?
Det diskuteras om klimathot och klimatkatastrof, och det skall väl inte förminskas. Men själv känner jag mer oro för miljön i stort. Klimatet är ju en viktig del, men det känns som om man glömmer bort stora delar bara för att man får “panik” över klimatet och CO2

Jorden skall bli en sämre plats att leva på innan Jesus kommer tillbaka, men vi bör ändå göra allt vi kan för att bevara det vi har.

Jag behöver tänka mer på min påverkan.

Vi får ändå hoppas att vi får en fin sommar. Och jag vet inte om vädret är det viktigaste?

Jag pratade i telefon med en lite tjej på 6 år om vad som är viktigast. Vet inte riktigt hur vi hamnade där, men… 
Barn har ju ett underbart sätt att tänka på. Dom kan vara oerhört intelligenta, och dom saknar ju en del erfarenhet. Så deras sätt att se på saker kan vara uppfriskande.

Hon kom  fram till att det viktigaste var att man hade mat, utan mat dör man. Men på andra plats visste hon inte riktigt om det var viktigast att ha någonstans att bo eller om det var viktigare att ha en familj.
Jag trodde att en 6-åring hade andra prioriteringar måste jag erkänna.

Vi har förmånen att ha en familj i guds församling, och vi har syskon över hela vår jord.
Mat har under alla tider varit viktigt och Jesus delade brödet och vinet, och instiftade nattvarden. Och en dag skall vi alla få flytta hem. Så hennes prioritering känns ganska rätt.

Vi kommer att ha mindre aktivitet i vår kyrka under sommaren. Vi har ju ett gott samarbete med Ekumeniakyrkan och hänvisar dit för gudstjänster när vi inte har egna. Vi kommer att några grillkvällar i kyrkans trädgård tillsammans med Ekumeniakyrkan under sommaren. Och vi kommer att några trädgårdsgudstjänster hemma hos några medlemmar. Håll koll i kalendern.

Men först skall vi ha sommarfest nu på söndag då söndagsskolan har avslutning med mycket sång, musik och drama.

Midsommar firas med fördel på Dalagården där man har en midsommarkonferens

Och vi avslutar sommaren med en upptaktsdag på Gullnäsgården 24 augusti. Mer info kommer…

Jag önskar alla en härlig sommar med många trevliga möten av både ny och gamla vänner.

///Peter!

Påsken närmar sig…

Allmänt inlägg

Påsken är den viktigaste högtider som jag ser det.
Jag funderade idag på en lite udda fråga.
Vi kan läsa att ståthållare hade som sed att släppa en fånge fri i samband med påskhögtiden.
Och det var det som gjorde att folket fick välja mellan att släppa Jesus som kallades Messias eller Jesus Barabbas.
Folket valde att Jesus Barabbas skulle släppas fri och ropade att Jesus som även kallades Messias skulle korsfästas. Pilatus tvår sina händer och säger
”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.”

Min fundering idag rör Barabbas, hur kände han i den stunden. Han var ju inte skyldig till att Jesus blev korsfärst, men han visste ju vad han själv gjort. Var han lika övertygad om att Jesus var en upprorsmakare som de flesta Judar blivit efter att de övertalats av översteprästerna. Förstod han att Jesus var oskyldig?
Vad hände med Barabbas sedan?

Påsken började ju som en fruktansvärd händelse, men slutar med det största som hänt mänskligheten.


Jesus sista ord på korset
”Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)
Det var ingen lätt uppgift för Jesus där på korset…
Det är svårt att ens tänka sig in i hans situation där, men det är härligt att veta att vi alla kan få evigt liv tack vare det han genomled.

Advent…

Allmänt inlägg

Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst och är den inledande perioden i det kristna kyrkoåret.

Herrens ankomst är ju det som skedde för ca 2000 år sedan. Att Jesus föddes i ett stall i Betlehem av jungfru Maria. Och herren guds son föddes som en människa, precis som du och jag.

Nu hoppas jag att vi alla kan få lite lugn och ro under jul och nyårshelgen, och att vi får tid och möjlighet att fundera på hur denna 2000 år gamla händelse påverkar dig och mig idag.

Vi i Korskyrkan Borlänge önskar alla en välsignad jul och ett gott nytt år!

Genom Peter, ordförande.

Pastorn har ordet – so093lvsjqneks3l

Pastorn har ordet,

”Glöm mig” av Alex Schulman

Måste erkänna att jag alltid haft svårt för Alex Schulman, han har för mig varit urtypen för den elake och ytlige pseudokändisen. I alla fall tills jag läste ”Glöm mig”, min första bok av honom.

Alex skriver rakt på sak, självutlämnande och ärligt. I boken beskriver han barnets utsatthet i relation till sin alkoholiserade mor, kulturpersonen Lisette Schulman. En sak som gör boken extra intressant är Alex längtan efter försoning. Här ställs många bra och viktiga frågor på det temat. Är försoning möjlig i de sårigaste relationer och hur ser den i så fall ut?

Alkoholen flödar verkligen i det Schulmanska hemmet. Hos Alex dricks det till allt, på morgonen, till lunchen, till teven på kvällen. Det är snapsar, vin och sprit av alla de slag. I en gripande scen beskrivs en sommarkväll i Värmland där familjen, Alex och hans två bröder och mamma pappa åker till en pizzeria. Det börjar trevligt med goda samtal och gemenskap men snart glider båda föräldrarna in i alkoholens dimmor, samtalen upphör. Barnen försvinner och blir osynliga. Det hela slutar med att den äldsta brodern som är 14 år får ”övningsköra” hem till familjens sommarstuga. Det gör ont i magen att läsa, Alex förmedlar sveket och osynliggörandet med smärtsam tydlighet.

Mamman beskrivs som närmast perfekt tills det att Alex är runt fem år. Det är intressant, själv har jag bara enskilda fragmenterade minnen från den åldern men Alex minns sina första år tydligt och i dessa minnen är mamman kärleksfull, bekräftande och nära. Kanske är det kontrasterna till det som kommer sen som gör att han minns dessa tidiga år så tydligt? För någonstans under Alex lågstadietid förändras mamman totalt, hon blir nyckfull och elak. Ena stunden kärleksfull för att nästa stund visa ett närmast bottenlöst förakt mot Alex.

Sen följer ett långt och utdraget lidande i relationen till mamman. Mammans missbruk är verkligen flodhästen i vardagsrummet, alla ser det men ingen pratar om det. Fadern och bröderna gestaltar urtypen för medberoende. ”Mamma är dålig och måste vila” säger fadern. Men grabbarna har för längesedan hittat de gömda spritflaskorna. De blir experter på att skydda mammans missbruk och att till varje pris undvika ämnet.

Det hela kulminerar tillslut när Lisette ska vara barnvakt till Alex första barn, han intalar sig att hon kommer skärpa sig, att hon kommer klara det. Ändå super hon sig redlös och lämnar barnet sittande i sin egen avföring. Det är vändpunkten. Alex tar mod till sig och konfronterar mamman för första gången. Hon reagerar starkt med manipulation och självömkan. Det är då SMS:en med budskap som ”Glöm mig” kommer.

Tillslut får Alex med bröder in henne på ett behandlingshem och sina sista år lever hon nykter. Men Alex behöver mer, han behöver samtal med sin mamma om varför det blev som det blev, framförallt längtar han efter ett förlåt. Det kommer aldrig, deras relation blir ändå något bättre, mamman får till och med vara barnvakt igen. Men det förlösande samtalet kommer aldrig. Bokens ärlighet punkterar den djupt mänskliga förväntan på tillrättalagda hollywoodslut där alla lösa trådar knyts ihop.

Mamman beskriv dock inte enbart som ett obegripligt monster, det finns en ömhet och en respekt för moderns intelligens och yrkesskicklighet och han återkommer gång på gång till de fösta åren då allt var som det skulle. Alex gräver i sin egen historia och upptäcker att hans morfar författaren och provokatören Sven Stolpe var fruktansvärd mot sin dotter.

På ett sätt är logiken lika brutal som enkel. Lisette såras svårt av sin pappa och i sin tur sårar hon nu genom sitt missbruk sina söner. Alex ser det här mönstret och skriver ”kanske handlar det om en förbannelse som måste brytas så att jag inte ger vreden i arv till mina barn.”

Detta sätter fingret på det som vi ofta ser i själavården, att den smärta som inte bearbetas nästan automatiskt överföras till andra.

Där någonstans förstår jag fenomenet Alex Schulman bättre. Han framstår inte längre enbart som elak och ytlig utan som en människa som längtar efter försoning och att förstå sig själv.

Jag hoppas verkligen att bearbetandet under bokens tillkomst hjälper honom att bryta förbannelsen.

from Stories by elsander.nu on Medium http://ift.tt/2FhBBCZ

Pastorn har ordet – so093lvsjqneks3l

Pastorn har ordet,

”Glöm mig” av Alex Schulman

Måste erkänna att jag alltid haft svårt för Alex Schulman, han har för mig varit urtypen för den elake och ytlige pseudokändisen. I alla fall tills jag läste ”Glöm mig”, min första bok av honom.

Alex skriver rakt på sak, självutlämnande och ärligt. I boken beskriver han barnets utsatthet i relation till sin alkoholiserade mor, kulturpersonen Lisette Schulman. En sak som gör boken extra intressant är Alex längtan efter försoning. Här ställs många bra och viktiga frågor på det temat. Är försoning möjlig i de sårigaste relationer och hur ser den i så fall ut?

Alkoholen flödar verkligen i det Schulmanska hemmet. Hos Alex dricks det till allt, på morgonen, till lunchen, till teven på kvällen. Det är snapsar, vin och sprit av alla de slag. I en gripande scen beskrivs en sommarkväll i Värmland där familjen, Alex och hans två bröder och mamma pappa åker till en pizzeria. Det börjar trevligt med goda samtal och gemenskap men snart glider båda föräldrarna in i alkoholens dimmor, samtalen upphör. Barnen försvinner och blir osynliga. Det hela slutar med att den äldsta brodern som är 14 år får ”övningsköra” hem till familjens sommarstuga. Det gör ont i magen att läsa, Alex förmedlar sveket och osynliggörandet med smärtsam tydlighet.

Mamman beskrivs som närmast perfekt tills det att Alex är runt fem år. Det är intressant, själv har jag bara enskilda fragmenterade minnen från den åldern men Alex minns sina första år tydligt och i dessa minnen är mamman kärleksfull, bekräftande och nära. Kanske är det kontrasterna till det som kommer sen som gör att han minns dessa tidiga år så tydligt? För någonstans under Alex lågstadietid förändras mamman totalt, hon blir nyckfull och elak. Ena stunden kärleksfull för att nästa stund visa ett närmast bottenlöst förakt mot Alex.

Sen följer ett långt och utdraget lidande i relationen till mamman. Mammans missbruk är verkligen flodhästen i vardagsrummet, alla ser det men ingen pratar om det. Fadern och bröderna gestaltar urtypen för medberoende. ”Mamma är dålig och måste vila” säger fadern. Men grabbarna har för längesedan hittat de gömda spritflaskorna. De blir experter på att skydda mammans missbruk och att till varje pris undvika ämnet.

Det hela kulminerar tillslut när Lisette ska vara barnvakt till Alex första barn, han intalar sig att hon kommer skärpa sig, att hon kommer klara det. Ändå super hon sig redlös och lämnar barnet sittande i sin egen avföring. Det är vändpunkten. Alex tar mod till sig och konfronterar mamman för första gången. Hon reagerar starkt med manipulation och självömkan. Det är då SMS:en med budskap som ”Glöm mig” kommer.

Tillslut får Alex med bröder in henne på ett behandlingshem och sina sista år lever hon nykter. Men Alex behöver mer, han behöver samtal med sin mamma om varför det blev som det blev, framförallt längtar han efter ett förlåt. Det kommer aldrig, deras relation blir ändå något bättre, mamman får till och med vara barnvakt igen. Men det förlösande samtalet kommer aldrig. Bokens ärlighet punkterar den djupt mänskliga förväntan på tillrättalagda hollywoodslut där alla lösa trådar knyts ihop.

Mamman beskriv dock inte enbart som ett obegripligt monster, det finns en ömhet och en respekt för moderns intelligens och yrkesskicklighet och han återkommer gång på gång till de fösta åren då allt var som det skulle. Alex gräver i sin egen historia och upptäcker att hans morfar författaren och provokatören Sven Stolpe var fruktansvärd mot sin dotter.

På ett sätt är logiken lika brutal som enkel. Lisette såras svårt av sin pappa och i sin tur sårar hon nu genom sitt missbruk sina söner. Alex ser det här mönstret och skriver ”kanske handlar det om en förbannelse som måste brytas så att jag inte ger vreden i arv till mina barn.”

Detta sätter fingret på det som vi ofta ser i själavården, att den smärta som inte bearbetas nästan automatiskt överföras till andra.

Där någonstans förstår jag fenomenet Alex Schulman bättre. Han framstår inte längre enbart som elak och ytlig utan som en människa som längtar efter försoning och att förstå sig själv.

Jag hoppas verkligen att bearbetandet under bokens tillkomst hjälper honom att bryta förbannelsen.

from Stories by elsander.nu on Medium http://ift.tt/2FhBBCZ