Alla inlägg av Peter Nordin

ANKARET I STORMEN

Mike och jag åkte för några veckor sedan till Ukraina, för att leverera en skåpbil som donerats av RIA i Borlänge. Den kommer användas av YWAM i Lutsk (en systerorganisation till YWAM Dalarna) i deras hjälparbete bland de krigsdrabbade i framför allt östra Ukraina.

Bilen hade vi packat med bl a rullstolar och medicinsk utrustning, som omedelbart fördes vidare till dem som hade behov. Nu i veckan kom det dessutom till Lutsk en lastbil från Emmaus i Borlänge (de skickar en lastbil varannan månad) med många fler rullstolar, sjukhussängar och annat användbart. Tack för alla förböner för vår resa – allt det praktiska gick utan några som helst problem och vi såg hur Gud var med i allt!

Situationen i Ukraina är obeskrivbar, helt ogripbar för en ”skyddad” svensk, som jag. Jag frågade våra vänner hur de hanterar den oerhörda stressen, osäkerheten och rädslan, och som svar fick jag några punkter som jag tror gäller oss allihop, var vi än är:

  • Tacksamhet – Tacka Gud och tacka människor för det goda som finns, även om det bara känns som små saker. När man lägger fokus på tacksamhet finns det inte lika mycket plats för oro.
  • Perspektiv – lita på att Gud vet vad som pågår, du är inte bortglömd eller undanskuffad. En dag kommer all ondska och orättvisa straffas och försvinna, håll fast vid det hoppet!
  • Lev en dag i taget.
  • Håll dig kvar i gemenskapen med andra kristna – vi tillhör varandra och får bära varandra.


                                            Tillsammans, /Lotta Stevens

VAR ÄR DE NIO ANDRA?

Lukasevangeliets 17:e kapitel berättar om hur Jesus möter tio spetälska män. De får ju inte komma i närheten av andra pga smittorisken, men de tror på att Jesus kan hela och ropar högt ”Jesus! Förbarma dig över oss!” Jesus säger åt dem att de ska visa upp sig för prästerna som kan friskförklara dem – och på vägen dit blir de också helade! En av männen vänder tillbaka till Jesus för att tacka honom. ”Var är de nio andra?” När du och jag läser texten blir vi nog också förvånade: Varför springer de inte alla genast tillbaka för att tacka för undret som har skett? Dessutom är han som återvänder en SAMARIER – en utlänning!

Det är lätt att vara så glad och uppfylld av det goda man fått att man glömmer bort den som givit det. Det är som när man som förälder måste påminna barnen att tacka farmor och farfar för postad julklapp – det är inte alltid det händer av sig självt.

Ju mer man tackar, desto mer hittar man att tacka för! Desto mer känner man igen Guds hand mitt i vardagen – hans ledning, hans inspiration, hans visdom, kraft och frid när ens egen börjat tryta.

”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.” (1Thess 5). Vad är det Gud vill? Att vi ska samtala med honom i bön, bära fram bekymmer och glädjeämnen, och att vi ska tacka honom för den han är och för allt det han gör. Då får vi en bestående glädje, som håller genom alla omständigheter. Enkelt? Nja… vi får hjälpas åt att påminna och uppmuntra varandra till det! 
                                                       Guds välsignelse /Lotta Stevens

Gudstjänst i vår kyrka

På söndag den 20 juni har vi ÄNTLIGEN en gudstjänst i vår kyrka klockan 11:00

Vi har ordnat så vi kan sitta säkert med avstånd mellan alla besökare. Som familj kan ni givetvis sitta tillsammans, men avståndet till andra skall vi vara noga med att hålla.

Efter gudstjänsten har vi planerat för fika i trädgården, ta med din  filt och fika korg och umgås med förstånd.

 

Med anledning av smittorisken

Med anledning av den rådande smittorisk följer vi uppmaningar från 1177, Folkhälsomyndigheten, Krisinformation.se, Region Dalarna och EFK centralt.
 
Utöver myndigheternas rekommendationer så kommer vi undvika att hälsa genom att ta i hand eller kramas. Det gäller både mötesvärdar och övriga mötesbesökare.
 
Vi utökar våra städrutiner med bland annat utökad användning av desinfektionsmedel och tätare rengöring av hygienutrymmen.
 
På söndag har vi beslutat att vi inte har något kyrkkaffe för att se om vi kan utarbeta några bra rutiner till kommande söndagar för att åter ha kyrkkaffe. Vi diskuterar just nu om vi även skall ställa in Träffpunkt, men avvaktar lite med det beskedet då det är dags först om en vecka nästa gång.
 
Givetvis måste alla och en var ta sitt ansvar och vid minst tendens till sjukdom så stannar vi hemma.
De flesta av oss klarar troligen sjukdomen som coronaviruset ger, men med hänsyn till alla i riskgupperna och anhöriga till personer i riskgrupperna måste vi alla ta vårt ansvar.
 
Vid förbön och liknande undviker vi att vara så nära varandra och även här undviker vi att ta varandra i hand.
 
Nattvard har vi först i början av april nästa gång och vi kommer att ta ställning till hur vi gör innan dess.
 
Mvh Peter, ordörande i Korskyrkan Borlänge

Äntligen är sommaren på väg?

Då har hela maj passerat och jag känner mig nästan lite snuvad på försommaren. April var ju riktigt fin och varmare än normalt. Men maj blev inte riktigt den härliga försommar som det kan bli i bland. Men vad betyder vädret?
Det diskuteras om klimathot och klimatkatastrof, och det skall väl inte förminskas. Men själv känner jag mer oro för miljön i stort. Klimatet är ju en viktig del, men det känns som om man glömmer bort stora delar bara för att man får “panik” över klimatet och CO2

Jorden skall bli en sämre plats att leva på innan Jesus kommer tillbaka, men vi bör ändå göra allt vi kan för att bevara det vi har.

Jag behöver tänka mer på min påverkan.

Vi får ändå hoppas att vi får en fin sommar. Och jag vet inte om vädret är det viktigaste?

Jag pratade i telefon med en lite tjej på 6 år om vad som är viktigast. Vet inte riktigt hur vi hamnade där, men… 
Barn har ju ett underbart sätt att tänka på. Dom kan vara oerhört intelligenta, och dom saknar ju en del erfarenhet. Så deras sätt att se på saker kan vara uppfriskande.

Hon kom  fram till att det viktigaste var att man hade mat, utan mat dör man. Men på andra plats visste hon inte riktigt om det var viktigast att ha någonstans att bo eller om det var viktigare att ha en familj.
Jag trodde att en 6-åring hade andra prioriteringar måste jag erkänna.

Vi har förmånen att ha en familj i guds församling, och vi har syskon över hela vår jord.
Mat har under alla tider varit viktigt och Jesus delade brödet och vinet, och instiftade nattvarden. Och en dag skall vi alla få flytta hem. Så hennes prioritering känns ganska rätt.

Vi kommer att ha mindre aktivitet i vår kyrka under sommaren. Vi har ju ett gott samarbete med Ekumeniakyrkan och hänvisar dit för gudstjänster när vi inte har egna. Vi kommer att några grillkvällar i kyrkans trädgård tillsammans med Ekumeniakyrkan under sommaren. Och vi kommer att några trädgårdsgudstjänster hemma hos några medlemmar. Håll koll i kalendern.

Men först skall vi ha sommarfest nu på söndag då söndagsskolan har avslutning med mycket sång, musik och drama.

Midsommar firas med fördel på Dalagården där man har en midsommarkonferens

Och vi avslutar sommaren med en upptaktsdag på Gullnäsgården 24 augusti. Mer info kommer…

Jag önskar alla en härlig sommar med många trevliga möten av både ny och gamla vänner.

///Peter!

Påsken närmar sig…

Påsken är den viktigaste högtider som jag ser det.
Jag funderade idag på en lite udda fråga.
Vi kan läsa att ståthållare hade som sed att släppa en fånge fri i samband med påskhögtiden.
Och det var det som gjorde att folket fick välja mellan att släppa Jesus som kallades Messias eller Jesus Barabbas.
Folket valde att Jesus Barabbas skulle släppas fri och ropade att Jesus som även kallades Messias skulle korsfästas. Pilatus tvår sina händer och säger
”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.”

Min fundering idag rör Barabbas, hur kände han i den stunden. Han var ju inte skyldig till att Jesus blev korsfärst, men han visste ju vad han själv gjort. Var han lika övertygad om att Jesus var en upprorsmakare som de flesta Judar blivit efter att de övertalats av översteprästerna. Förstod han att Jesus var oskyldig?
Vad hände med Barabbas sedan?

Påsken började ju som en fruktansvärd händelse, men slutar med det största som hänt mänskligheten.


Jesus sista ord på korset
Eli, Eli, lema sabachtani?” (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?)
Det var ingen lätt uppgift för Jesus där på korset…
Det är svårt att ens tänka sig in i hans situation där, men det är härligt att veta att vi alla kan få evigt liv tack vare det han genomled.

Advent…

Advent kommer av latinets adventus (Domini) som betyder (Herrens) ankomst och är den inledande perioden i det kristna kyrkoåret.

Herrens ankomst är ju det som skedde för ca 2000 år sedan. Att Jesus föddes i ett stall i Betlehem av jungfru Maria. Och herren guds son föddes som en människa, precis som du och jag.

Nu hoppas jag att vi alla kan få lite lugn och ro under jul och nyårshelgen, och att vi får tid och möjlighet att fundera på hur denna 2000 år gamla händelse påverkar dig och mig idag.

Vi i Korskyrkan Borlänge önskar alla en välsignad jul och ett gott nytt år!

Genom Peter, ordförande.